Han vaknade till av att bilen stannade till. Ögonbindeln hade halkat ner en bit och han kunde se hur snölandskapet tornade upp sig utanför fönstret. Han kände sig kraftlös och avdomnad i kroppen och kunde känna doften av sprit. Det gjorde honom påmind om att han var hungrig. När hade han ätit senast, hur länge hade han legat där? Var skulle han? Varför? ”Jag har inte tid med detta”, tänkte han men hade en känsla av att det inte var läge att vara trotsig. När de hade tagit honom hade de tryckt upp en revolver mot hans ansikte och sagt något på dålig engelska om att alla skulle bli varse att han var borta och han var deras biljett till framgång. ”Vad skulle jag ha med deras framgång att göra” frågade han sig. Hans tankar avbröts av att bakluckan slängdes upp och han drogs ut ur bilen. Det enda han kunde se var svarta boots och röda byxor på fyra par ben. ”Tänk om det var mina egna som vänt sig emot mig”, tänkte han men när han hörde dem prata tyska sinsemellan varandra var, han helt säker på att det inte var så det förhöll sig. Han var väldigt dålig på tyska då alla hans tyska vänner och underarbetare även pratade svenska. De knuffade ner honom på en metallbräda på hjul och började köra honom på den. Det gick fort och i glipan på ögonbindeln såg han att det låg snö på marken, ”tänk om det fick ligga fram till jul”, tänkte han. Han frös och försökte dra sin rock närmare kroppen men kände att det hade gått en reva i tyget. Snart var de inomhus igen och någon av de tysktalande i röda byxor knöt om hans ögonbindel ordentligt igen. De lyfte upp honom på något han först trodde var en låda men så smällde en dörr igen och allt var sedan kolsvart och knäpptyst. Tystnade varade inte länge. Ett högt oväsende startade omkring lådan han befann sig i och han kastades emot väggen och förlorade återigen medvetandet.
Bilden är målad av @pennaochpapper