Nästa gång han vaknade låg han på något mjukt. Ögonbindeln var borta och han stirrade in i en blå vägg. Han försökte vända på sig men kroppen var allt för stel och öm. En dörr bakom honom öppnades och en hög röst, på tysk brytning, meddelade honom att han skulle ligga helt stilla. Han låtsades sova. Något ställdes ner på golvet vid det han låg på och så hörde han steg och sedan var han ensam igen. Han använde hela sin styrka till att vända på sig. Han låg på en madrass från ett känt svenskt företag och nedanför madrassen stod en bricka med en julmust och en varmkorv. Julmusten smakade gott men han kände sig väldigt ensam…
