Kategori: Julsagan 2015

Göra ny julmust, kontrollera allas julklappslistor…

Han hade skrivit en lång lista över vad som borde göras och skickat det till Jürgen. De där hemma var väl lagom imponerade, men de hade lovat att hjälpa till. Klas hade dåligt samvete och hur han än hade gjort för att kunna ta sig hem var det hela tiden något (eller någon?) som satte stop för det hela. Hotell, fina drinkar och pool hade bytts ut mot en liten fjuttig lägenhet, en rätt skräpig strand och en Whiskey i det lilla kylskåpet ”Det börjar lika misären från 2009, det enda som skiljer sig är den så kallade youtubedansen” tänkte han. Han hade börjat fundera på om det var dags att ta ut pension men den mindre begåvade delen av tyska maffian hade sagt att tomten inte kunde pensioneras ”kås aj beliv in jo”. Kanske hade han den här diskussionen med sig själv bara för att han var uttråkad och hade dåligt samvete. Det var ju inte direkt så att han tänkte låta Tyska Maffian ta över efter honom.

 

Så satt hon på planet ner till. Hela föregående kväll hade hon skypat med sina vänner och visat vad hon skulle packa med sig. De andra hade uttryckt sin tveksamhet när hon berättat att det bara var hon och Robert på kontoret. När de hade sagt det så hade hon inte vågat berätta att Robert hade bett henne att arbeta med den kvinnliga charmen i relation till deras kund. Han hade också sagt att han visste att det inte passade att säga så men att det kunde behövas i detta syftet. Hon var tvungen att medge att det var lite mysko men visst visste hon att det kanske var allt för ovanligt att det knöts kontakter på det viset.

När hon kom till ankomsthallen stod där två personer i röda stuprörsbyxor, backslick, svarta solglasögon och svarta skinnjackor med en skylt där det stod Tyska maffian på…

 

Jäklar vilken snygg tjej han hade anställt. Han tyckte hon verkade trevlig och självklart gjorde det hans plan ännu bättre men av någon anledning så var han lite avundsjuk på sin egen plan. Hon var inte åt honom…

 

Heinz hade fått ett otroligt trevligt mail från en kvinna i Sverige som ville göra affärer med honom, ja inte honom personligen utan med deras företag. Självklart hade han ringt upp Jürgen och kollat med honom och han lät positiv till några varuprov. Tjejen hade pratat om guldfärgat och det hade känts som en fin kombination med det röda. Detlef packade grejer på lagret och Heinz drack julmust importerad via renpost.

 

Eftersom Klas är fast på hemlig ort och badar så fortsätter vi med gårdagen och Mys första dag på jobbet.

My måste ha tittat länge på garderoberna för Robert förklarade att det var eventdresser som specialtvättades och det var inget hon skulle behöva fundera över. Han berättade även att det skulle, nu i december, behöva göras en tjänsteresa och naturligtvis skulle det bli pålägg på lönen.

Just nu skulle deras projekt handla om att knyta en kund till sig som verkade i Tyskland och sålde röda byxor. Robert ville ha varuprov från deras fabrik och ville att My skulle ha med sig olika färger för som Robert hade förstått det så jobbade det tyska företaget endast med färgen rött. Roberts tanke var att samarbeta med dem i en större skala framåt den kommande våren.
My tyckte att det lät vettigt och hon hade även fått nycklar och egen arbetsplats. Hennes första uppgift var att skaffa sig en flygbiljett till Tyskland. När hon åkte hem den dagen så hade hon svårt att glömma synen av ett par kaninöron som stack upp ur en blomvas på Roberts kontor…

Kostym, högklackat och rusningstrafik på morgonen kändes invant . My var lättad över att ha en vardag med rutiner igen. Hon ringde på klockan och en spänstlig man i 40-års åldern öppnade dörren. Han var snyggt klädd och luktade dyrt rakvatten.
– Välkommen, sa han och visade henne in i hallen. Vill du ha kaffe? frågade han
– Äh,vad fan jag visar dig runt och så får jag lära dig maskinen i köket. Det är coola grejer det där med kapslar och snabbt går det också men det kanske är lite dyrare i kilopris men det är kaffe.
My hade bara hunnit hänga av sig och knappt hunnit öppna munnen för att svara på frågan om kaffe och Robert, som mannen hette, var redan på väg att visa henne runt. Han visade henne var hennes plats var och köket då. Det var högt i tak och inget på väggarna så det ekade ordentligt om kaffemaskinen och det gick trögt med pratet mellan dem.
– Är ni många som jobbar här? Frågade My.
– Mest du och jag och så kommer det en revisor hit ibland.

Jisses, vad hade hon gjort?! tänkte hon. My blev lite tveksam igen. Här stod hon i ett lägenhetshus omgjort till kontorslokal med en man. Hur kunde hon vara så dum? Hon påminde sig själv att hade hon inte tagit detta jobb så hade hon fått flytta hem till sina päron och sova på soffan och det var inget alternativ. Det verkade finnas grannar till denna lägenhet och skulle det hända något så skulle hon bara kunna skrika så det var rätt lugnt egentligen och Robert verkade inte mycket märkligare än många andra.
Han visade henne till hans kontor och där var det lite mer hemtrevligt med ett rätt stökigt bord, blommor i fönstren. Lite som om någon hade varit där en längre tid. Inte som köket.
Ena väggen täcktes av massiva garderober med hänglås…

Han hade anställt en sekreterare och det kändes egentligen inte helt okej men han var tvungen att göra på det viset för att få sin plan i lås. Hälften var gjort och resten behövde han hjälp med, så enkelt var det. Något som var bra var att Tomten inte var hemma med sina renar. Han var fast på den så kallade ”hemliga” konferensen. Den hade han minsann luskat ut var den var, alla var inte så bra på att bevara hemligheter…

 

Eftersom ruljansen kring företaget var tvungen att skötas så hade de delat upp sig. Jürgen och Dietrech åkte till Klas hus i Sverige och de andra två stannade kvar. Heinz som ville ha en lugn jul stannade hemma med Detlef som skulle packa ordar. Tvillingarna var lite ledsna för att de behövde dela på sig men den ene lockades med att flyga ren i Sverige och den andre med mammas bullar hemma så på något vis blev alla nöjda. Detreich var ju lite nervös över flygandet upp till norr. Vad det beträffade renarna så skrämde de inte honom. Han var lite ledsen över att en av renarna, Higgin, hade avlidit men tyckte att det var kul för tomten att det numera fanns en Ru i skaran av renar. Detlef var på kontoret när Klas ringde.

-Hej, det är Klas

-Heeeeyyy, I believe in you, svarade Detlef

-Du förstod svenska senast vi träffades, du vet, du bodde ett tag hos mig, remember? Svarade Klas

-But now I´m in Germany. Jo know, the country without mooses änd räjndeers

-Eh, okej, men skulle inte du vara hemma hos mig, frågade Klas och lät uppriktigt förvirrad

-No, it is the one who looks lajk me and the boss of the maffia.

-Detlef hörde Klas sucka

-Du förstår ju vad jag säger

-Absolut

-Okej, ni delade på er. Jag tror vi stannar där och så ringer jag till Jürgen men kul att prata med dig, sa Klas

-Oh, a pleasure, svarade Detlef och sedan lade de på.

Detlef älskade tomten men han förstod inte sig på hur man pratade med ett sagoväsen som alla påstod inte fanns. Klas fanns ju. Han hade bildbevis på jotube.

Okej, han var tvungen att erkänna att han gillade de färgglada drinkarna och att bada i en varm pool men när det visade sig att han skulle bli kvar ett längre tag så kändes semesterkänslan lite jobbig. Han hade inte tid med detta. Tyska maffian hade åkt upp till honom i hans ställe installerat den nya vännen. Bra att ha vänner som ställer upp när man själv inte kan komma hem. Om hemreseproblemet hade med att han befann sig på hemlig ort visste han inte.  Även om Ru hade varit kvar hade hon varit för liten för att dra de två hem själv och tyska maffian hade inte licens att köra den biten själv. Att skicka sankte Rudolf som annars stod vid porten var heller ingen bra idé så de fick bli kvar bland de färgglada drinkarna och poolen.

 

En adress och en portkod. Det var det enda My hade till sitt nya jobb och det som kändes så hoppfullt häromdagen kändes numera som skrämmande. Hon hade skrivit på ett kontrakt utan att träffa någon. Var det så smart? Det fanns inte så mycket information på nätet men han som hon mailat med hade sagt att de var relativt nystartade. Det var lördag och hon hade inte så mycket för sig så hon bestämde sig för att ta en promenad för att i alla fall gå förbi adressen hon hade fått.

Företagsskylten såg ut som ett slags ägg som om de ville skriva Äggstra istället för extra. Äggstra allt… ja, det var ju också en stavning, tänkte hon.