Kategori: Julsagan 2012

Hon klättrade på renarna för att få loss Salming från Higgin. Jupiter försökte börja dra loss dem från där de satt och Margit tog ett stadigt tag om linan som var mellan Jupiter och Lunarstorm, och röt att han skulle stå stilla. Jupiter rörde inte en hov. En fågel skrämdes och flög sin väg. Det började ljusna. Långsamt böjde sig Margit ner och låssade linan som Salming hade trasslat in sig i. När ordningen på alla linor var återställd och Margit skulle klättra tillbaka den vägen som hon kom, spändes linorna som om hon hade givit klartecken för renarna att fortsätta och de satte av i en ordentlig fart med Margit liggandes på Salmings rygg…

Christer drog samman alla för ett möte precis innan jul. Han hade något viktigt att säga.

– Jag har tänkt på detta med tomten och Tyska Maffian.

En öronbedövande tystnad sänkte sig i sammanträdesrummet. De andra såg väldigt frågande på Christer.

– Ja alltså, de hade varit en bra kampanj för oss och…

Det pep till på Detlefs mobil och de andra shyyyade på honom där de låg i en buske bakom replokalen. Tvillingarna hade druckit sig kraftigt berusade och Tomten och Heinz hade fått leda ut dem till busken då de smet ut bakvägen när polisen hade trängt in i deras lokal. Tvillingarna hade fnissat men hade blivit åthutade av Jürgen. Detlef sköt över mobilen till Heinz som förvånat ryckte till när han såg vad där stod. Han visade Jürgen meddelandet som häpet vände sig till Detlef och sa:

(för att underlätta det hela så översätter jag)

– Hur fan lyckades du med detta, ditt spån?, sa Jürgen till Detlef

– Eh…jag bara frågade om han ville ha med jultomten i Melodifestivalen, sa Detlef och försökte göra sitt bästa för att inte vara så simmig i blicken.

– Hur hittade du numret?, undrade Heinz

– Kontakter, ibland är jag lite smartare än ni tror, sa Detlef

– Tydligen, sa Jürgen

– Hey, kan jah fåå zee zemmezzet, frågade Dietrich som var mest dragen av de där två

Jürgen visade honom

Hej! Det är roligt med ert engagemang, vi kanske ska sätta oss ner och diskutera det hela du och jag, här i Stockholm. Just nu är det inte jag som ansvarar för underhållningen i programmet men jag är fortfarande intresserad / Christer

– Haha, sska duu träfffa Chriister?! Skrattade Dietrich men avbröts av Jürgen

– Det gör jag om någon ska göra det!, tysta nu.

Margit satt säkert i släden igen och for snabbt över världen för att dela ut paket. Renarna visste vart hon skulle så att iPhonen inte fungerade gjorde inget alls. Hon hade lite ont i musklerna efter att krampaktigt ha hållit i Salming innan hon fick stopp på det hela igen och kunde sätta sig säkert tillrätta. Hon hade ett problem kvar. Hur skulle renarna hitta till Tomten, ja det var ett senare problem eftersom det var några klappar kvar att dela ut.

Christer var avskriven från melodifestivalen under några veckor, de sa att han var utbränd och hade fått en helt galen idé då han ville ha med Maffian som kidnappat en oskyldig man. Det kunde de andra inte gå med på. ”Christer, de har rånat en bank!”, hade de sagt men Christer ville inte tro att dessa människor skulle vara farliga. Var det inte mer farligt att tro att man var jultomten, tänkte han.

Renarna hade matpaus och Margit åt en lussebulle.

– Ursäkta?!, var det någon som sa bakom henne men när hon vände sig om var det ingen där.

– Du får sänka blicken lite, sa samma röst och hon tittade ner för att se en liten skogstomte, ungefär en decimeter hög vid den bortesta meden.

– Hej, sa Margit glatt överraskad. Först nu kände hon hur mycket hon saknat sällskap.

– Var är Klas? Frågade den lilla tomten

– I Hamburg, han är kidnappad och jag ska hämta honom men just nu vet jag inte hur jag ska hitta dit.

– Har tant delat ut alla klapparna på egen hand?, sa den lilla tomten

– Ja, det blev så.

– Jämställt

– Hursa?, sa Margit

– Ja, det kanske var din tur i år?

– Hur menar ni?

– Ja, du är väl Margit, frågade den lilla tomten.

– Men hur vet du?…

– Jo, sa den lille tomten. Klas pratade alltid om dig och en dag antog jag att jag skulle få träffa er men jag hade gissat att det skulle vara tillsammans med Klas.

Margit tittade frågande på honom.

– Hamburg, sa du. Ditåt, sa han och pekade. Det räcker att du säger Hamburg till dem så löser sig resten

– Hur vet du allt detta?!, frågade Margit

– Jag är jultomtens, ja eller Klas, mekaniker och det finns en i varje land runt om i världen. Jag är i Tyskland som du ser. Man kan se mig som depåman, sa den lilla tomten. Du kör racet och jag fixar underlaget. Renarna är klara nu, ta vänster där framme. Resten fixar dem, sa han med en nick åt renarna som tittade uppfodrande på Margit.

Sedan var den lilla tomten borta. Margit var mållös men gjorde som den lille hade sagt.

Polisen hade givit sig av upp i skogen för att leta på Maffian. Maffian gick in i lokalen och försökte leta efter det de behövde för att fly. Tvillingarna föll på att nyktra till en aning. Tomten hade dåligt samvete över julklapparna och funderade på hur han skulle göra. Skulle han försöka ta sig hem och lura av sig Tyska maffian eller skulle han hjälpa de som nu hade blivit hans vänner? Det hördes ett brak utanför lokalen. Alla tittade ut.

– Holy Shit!, sa Detlef

– Du milde, sa Heinz

– Åh!, sa Dietrich

– Tomten?!, frågade Jürgen då han såg sex renar och en stor släde som dragit in på deras gårdsplan (hur nu det går ihop med en gårdsplan utanför en lokal)

Tomten sprang ut och möttes av sina renar som hade svårt att stå stilla av upphetsning av att få se honom igen.

– Higgin, Jupiter, Salming…men så avbröt han sig när han såg vem som satt i släden.

– Margit?!

Jo, visst var det hon. Han hann inte tänka så mycket för innan han visste ordet av så hörde han polisen lite längre bort. Det avgjorde saken. Tomten och Margit tog med sig Maffian eftersom den tyska polisen inte fick se renarna. Dem var specialbeställda från Pakistan och Tomten var den enda i världen med den tillåtelsen så det fanns inga alternativ.

Det gick fort och tvillingarna höll hårt i varandra och låtsades som om de gillade att åka släde högt upp i luften. Skulle de vara riktigt ärliga längtade de nog mest hem till mamma. Ännu ett sms nådde Detlefs mobil.

Nå, vad säger ni? / Christer

Detlef visade mobilen för Jürgen som i sin tur vände sig till Tomten och frågade om det var okej att de hämtade upp Christer på den stora vita bollen i Stockholm. Det var det, men på ett villkor, att Tomten hade makten över deras gemensamma affärer och på det viset fick tyska maffian flytta upp till honom och om Christer kunde tänka sig att följa med upp en sväng så kunde tomten även tänka sig att medverka i Melodifestivalen.

Och så blev det. De hämtade upp Christer på den stora bollen. Maffian flyttade upp till Tomten och jobbar nu i hans stall samtidigt som de har startat byxkollektion tillsammans, allt går i rött. Men hur det gick med Christer och Melodifestivalen är det ingen som vet, för det är så hemligt. Margit blev naturligtvis kvar hos Tomten och resan hon gör varje år är numera på släde.

God Jul önskar alla inblandade!

Man får gärna säga hej i en kommentar nu när man läst sagan (även om man läser ifatt efter jul). Jag och Anni är lite nyfikna på vilka ni är. Men främst önskar vi er en god jul och en fin ledighet. //Josefine

Det var tidig morgon och Christer satt i sitt kök och drack sitt morgonkaffe. Han visste inte hur han skulle göra. Först hade han fått en massa mail från denna Tyska Maffia där det hade stått att de gärna var en del av hans melodifestival. Sedan kom det en mp3-fil som satte sig på hans hjärna. Låten bestod av ”dunka dunka” och var tysk disco. Hemskt var det. Det rådde missförstånd med vad melodifestivalen är för något. Melodifestivalen = tävling i melodier där det ingår att ha ett koncept som folk röstar på. Schlager är en genre, tänkte Christer. Förr hette det Schlagerfestivalen och det är inte samma sak som Melodifestivalen. Schlager är även ord för musik som slår, som genererar en köpkraft, och på så vis skulle även Tyska maffian vara schlager om de hade en publik, tänkte Christer vidare. Kanske var det dags att bryta mot den redan planerade festivalen och ta in de där killarna? De hade en maskot och det skulle kanske gå långt. Men så kom han på att hans dator var tillvaratagen av säkerhetskillarna på jobbet och att den svenska polisen arbetade tillsammans med den tyska polisen för att de ska rädda mannen som var kidnappad av den tyska maffian. Den där sista låten med en dansande tomte, som var tydligen var Klas Renhov aka Tomten, var helt okej men då var det försent eftersom kidnappningen då redan var en nyhet. Facebook hade ett antal grupper som berörde Melodifestivalen eller den Tyska Maffian. Kanske hade han tagit ett överilat beslut angående att utesluta Maffian helt i planeringen? Han avbröts i sina tankar av ett sms. Det var från en tysk mobil.

” dass Santa Claus in Melodifestivalen 2012?”

Margit ströläste en kvällstidning medan hon flög norrut. SAAB och Grekland var det enda de skrev om, tänkte hon och sedan vände hon på bladet och var hittade hon väl där?! Snaskiga saker om Klas Renhov. En redogörelse om hans liv, var han bott, flickvänner och varför han hade valt att bli jultomten som levt gömd…

”Detta med gömd, är väl diskuterbart”, tänkte Margit när hon gick upp för backen till Julstaden där Tomten bodde. Där var det jul hade varje dag. Margit kände efter i väskan, de hemliga breven från Klas låg där.

Hon kom fram till den stora vita porten. Utanför satt ett uppgivet tv-team som tittat frågande på Margit när hon närmat sig dem. När hon knackade på den stora porten öppnades den av en liten herre i vita kläder. Han hade en namnskylt där det stod ”Sankte Rudolf” på. Margit lämnade fram breven hon hade med sig och med ens var hon på väg till Tomtens renstall tillsammans med den lille mannen.

Renstallet bestod av Jupiter, Higgin, Salming, Ranelid, Lunarstorm och Rasmusnalle. Det var de som drog släden. Renarna var av blandrasen Finskochhalvpakistanren, eftersom det var de som sprang snabbast då de skulle dela ut julklapparna. På åttiotalet då renen Rudolf avled, hade Tomten gjort ett renmästerskap och denna rensort hade vunnit i alla grenar. Det hade avgjort det hela eftersom Tomten hade hunnit med att dela ut världens julklappar och fått tid över för annat. Dessutom var de billigare i drift eftersom de numera bara var 6 renar och inte 12-18 som på 80-talet.

Släden var framtagen och Renarna stod på plats och väntade. Jupiter och Higgin som stod först i kedjan hade en GPS-sändare fastsatta på sig och Sankte Rudolf gav Margit en iPhone med GPS, och förbindelse med honom direkt om det skulle vara något.

– Bara Tomten kommer hem och vi slipper så mycket press som möjligt, är jag nöjd. Resten är upp till dig, sa Sankte Rudolf.

Marit nickade

– Du vet hur du ska göra? frågade han

Margit nickade igen. Hon visste. Så gav hon sig iväg och kvar på marken stod Sankte Rudolf och hans vita klädsel gjorde att hon inte kunde se honom allt för länge. Hon noterade att renarna var snabbare sedan hon hade lärt sig att köra julsläde. Renarna åkte högt över flygplanen och molnen. Där uppe var allt tyst och långt nedanför såg hon hur flygplanen sakta gick ner för landning. Ingen såg henne här uppe och ingen skulle ha möjlighet att följa henne till Tyskland och plocka upp Klas. Hon kontrollerade med GPS:en, jo de var på rätt väg. Nedförsbacke till Danmark skulle de väl klara av.

De passerade Stockholm och under dem kunde Margit se stadsljuset, det såg ut som om någon hade klätt in hela huvudstaden i ett paketsnöre i guld. Förr hade hon önskat att hon och Klas skulle bo i Stockholm där de skulle strosa i Gamla Stan tillsammans men Klas hade fått ett jobberbjudande han inte kunnat motstå och Margit hade följt med men hon hade inte tyckt om det hela och återvänt till sina hemtrakter och lovat att glömma allt. Men det hade funnits en återvändningsplan om något skulle…

Salming trasslade in sig i Higgin och de tappade höjd. Margit tittade snabbt på iPhonen, de låg precis över Danmark men nu gick det snabbt nedför. Renarna jobbade för att ändra kurs och Margit ropade till Salming att han skulle dra upp ena hoven. TJOFF!! Där satt de i en snödriva. Var var de? Det var alldeles mörkt överallt och de var mitt i en skog. Renarna gnydde och Margit letade efter iPhonen i fickan. Där var den men ingen täckning. GPS:en var död och hon var mitt i en dansk skog. Margit var ganska säker på att det inte fanns skog i Danmark, men tydligen fanns det en skog just här. När hon skulle gå av för att hjälpa Salming loss, ramlade hon ner i en djup snödriva. Och här kan man undra vad snön gör i Danmark, men ni trodde inte på Tomten när vi började denna saga den 1:e december heller. Danmark har säkert snö just nu men då undrar ni vilken skog de är i så vet inte jag det, kartläsaren är ju död.

Margit hade lyckats hålla fast en hand i släden och kunde häva sig upp i släden igen. Renarna hade vänt sig om och tittat frågande på henne. Hur skulle hon nu få loss Salming?

Det var mitt i festen och Tomten hade fått lära sig vad Youtube var. Tyska maffian spelade klippet med honom om och om igen. För varje gång skålade de och drack diverse drycker som var blandade med varandra. Jürgens specialare, kallades det visst. Jürgen och Tomten hade börjat planera ett samarbete angående röda stuprörsbyxor till Maffian. Det där med image var viktigt, hade Jürgen understrukit och pekat menande på Tomtens kläder. Heinz hade nickat från andra sidan bordet. Tomten fick inte chansen att fundera vidare på deras affärsidé då Detlef spelade deras video ännu gång och musiken överröstades av någon skrev utanför fönstret: ” Es ist die Polizei!”…

De hade flest klick på Youtube, det firades med starkvinsglögg och pepparkakor. Under de dagarna som passerat hade de varit på nyheterna ett antal gånger. Detlef försökte förgäves få tomten att bli vän med honom på Facebook.

– Do jo häv fejsbook, it wodd be väry funny if jo wånt to be maj fränd, hade han sagt till tomten och lagt till:

– Aj biliv jo, hade han också försökt men tomten hade sett frågande på honom och sedan givit honom ett förvirrat leende när han hade sagt att han trodde på tomten. Tydligen trodde inte tomten på honom, tänkte Detlef.

Christer satt och stirrade ut genom fönstret. Han var matt efter att inte ha sovit en blund på hela natten. Kaffet framför honom hade kallnat. Dagens tredje möte skulle snart börja. Det enda han hade på näthinnan var filmen som fanns i hans mail igår. Hotet om att döda mannen som var klädd som jultomten. ”We´re gonna kill him, if you don´t make a joker of the ”The Maffia”” . Polisen var inkopplad och de hade lagt beslag på hans dator med alla mail från maffian på. Det spelade ingen roll, på Facebook hade det redan hunnit skapas flera grupper som hette något i stil med ”Tomten till Melodifestivalen” eller ”Tyska Maffian som Joker i Mello”, eller inte favoriten: ”Vi som kommer att spränga telefonslussarna för Maffian”.

”Är detta mitt livsverk?!”, tänkte Christer. Skulle hans melodifestival bli politik på liv och död?

Det var Klas! Klas hon hade dansat med, honom som hon hade en historia tillsammans med. Åh, vad hon tyckte synd om honom. På Rapport hade de sagt att Klas Renhov, även kallad tomten, var kidnappad till Tyskland av den tyska maffian. De hade spelat in ett hot där de hade hotat Klas till döds och sedan krävt att få vara med i melodifestivalen. ”Vilket jippo”, tänkte Margit. Hon visste precis vad hon skulle göra för att hjälpa till. Margit packade väskan och beställde en taxi – Nu var det dags att skrida till verket.

Han hade fått en braklunch och de där unga killarna verkade ganska trevliga om han såg till det stora hela. Han hade också fått hjälp att skriva ett mail till den där jäkla berättaren så hon skulle sluta skriva hans tankar kursivt, och det hade gjort susen. Hon hade till och med svarat att det fanns den plan med det men att hon hade glömt av den. Så, nu tänkte han som alla andra igen. De fyra killarna hade sagt att han skulle öva upp sina dansskills och han hade tagit några steg i sin ensamhet. Jo, han kunde fortfarande. Det fanns en tid i hans liv då han hade dansat sig igenom livet. Det var när han studerade till producent i Umeå. På den tiden hade han varit tillsammans med Margit Dahlqvist och de hade dansat. Margit hade hittat en annan under den sista terminen men Margit och han hade haft svårt att slita sig ifrån varandra. Den andra killen hade varit en snäll man vid namn Bernt och han hade stått ut med att Margit och han hade en nära vänskapsrelation, ”stackars krake”, tänkte han. Bernt hade varit för snäll och Margit sa inte nej och han själv var kär. Sedan blev det som det blev. Han blev producent över julen, fick ett okänt kändisskap som var mytomspunnet och han förlorade kontakten med Margit fast han trodde att hon visste var det blev av honom. Han blev jultomten och fick en ordentlig stab med nissar, renar och…

…han avbröts i sina tankar då Heinz ropade att allt var klart för att göra musikvideo. Detrich kom och hämtade honom och de hade pimpat sitt förråd med juldekor, blinkande lampor och ställt upp sina instrument.

– The music is ålreddy spield…eh…ricorded, jou ar just sopooosd to dance, sa en av tvillingarna

En mycket trallvänlig låt var påslagen och han skulle dansa hysteriskt och se ut som han hade roligt. Han tog det på stort allvar och dansade och flängde runt bland förstärkare och gitarrer.

– JOR STEPPDANCE IS FANTASTIC, AJ RILLY LOVE IT!!, ropade den andra tvillingen, han hade svårt att skilja dem från varandra

– Bårråw maj jitarr!, ropade den andra och han lånade gitarrer och basar och dansade lite till

Så var låten slut och han var varm efter att ha hoppat omkring i den röda rocken och de stora kängorna

– Vielen Dank, und dann werden wir eine Improvisation mit einer Botschaft an den Rest der Welt zu tun, sa Jürgen, gruppens ledare.

Han fattade inte och Jürgen förklarade att de skulle göra ett meddelande till resten av världen i nån slags improvisation. Jürgen berättade för honom hur det stod till med gruppens rykte och att gruppen måste leva på att hålla uppe ryktet som farliga och undrade nu om de fick göra en hotvideo till den svenska melodisnubben och på så sätt också ge tomten uppmärksamhet.

Han, Tomten, blev lite förbryllad, han hade blivit kompis med sina egna kidnappare och nu skulle de snylta in honom i det kriminella också. Han var ju snäll, bra och…ja, det var just det, inte trodd på.

We´re gonna threat you, so you´re not gonna be a part of the Detuch Maffia, sa Jürgen.

Jo, det där kunde han leva med, tänkte tomten.

Heinz hade fått julelen att lysa och allt blinkade i det lilla rummet. Videokameran var inställd och alla instrument riggade. De fyra hade ett band som de döpt till Maffian. Jürgen var låtskrivare och ledare och när de hade blivit utbuade i tysk tv, hade de fyra bildat en ny karriär tillsammans. Den var inte riktigt vad de andra hade planerat. Heinz hade jobbat på en firma som tillverkade bland annat tillverkade byggverktyg och hushållsapparater men han hade fått sparken när de fyra hade rånat en bank. Deras bandnamn hade fått en annan innebörd än vad det var tänkt. ”Kanske inte så genomtänkt”, tänkte Heinz. Det hade bara blivit så och sedan hade det bara fortsatt och tillslut hade de skapat sig ett känt koncept som tyska maffian. Det hade visserligen skapat skräck i halva Hamburg, det var inte riktigt tanken från början eftersom den egentliga tanken var att spela i band och bli kända och bankrånet var till för att finansiera deras första skiva. Efter att Detlef hade hotat någon i tv var de nu utom kändisdyrkan i tyskland och tänkte nu satsa på Sveriges melodifestival och till det hade de kidnappat en man som sades vara tomten. Hela konceptet var klart så att säga. Heinz var stolt över sig själv och han tyckte sig se en ljus framtid för Maffian.

Tysk schlager var fortfarande inte välkommet i ett rosaglittrigt jippo, den saken var säker, tänkte Christer.