Del 4

Detlef och Dietrich satt och spelade Yatzy med varandra när de hörde Jürgen svära högt inifrån kontoret. Heinz kom snabbt ut från kontoret och satte sig vid Detlef och Dietrich. ”Han den där killen i Sverige har fortfarande inte svarat”, sa han till de andra två. De nickade utan att se upp. Detlef slog en femma och fullbordade en liten stege. ”Men det var då själva faaaan!!” hördes från kontoret. De andra gick ut för att köpa julmust.

 

Del 3

25 nya mail i inboxen. ”Nåt måste vara fel”, tänkte Christer och scrollade runt lite för att hitta alla de där spammailen han brukade få en dos av varje dag. Han hade ett svagt minne om att han hade läst ett mail från datorteknikern om nåt bättre filter men han var inte säker. Han hittade ett oläst mail från en okänd adress.”En bra låten till ditt program”, läste han. ”Kallas inte detta för spam?”, tänkte han. När han öppnade mailet fanns det en fullständig beskrivning på ett band och scenidé. Christer suckade, ”att det alltid skulle vara likadant”, tänkte han och lämnade datorn för dagens första möte.

Del 2

Margit plockade in mjölken och de andra matvarorna i kylen. I bakgrunden spelade radion julmelodier och Margit hade svårt att förstå att det redan var december. Vad hade hon gjort detta år? Hade det hänt något alls? Jo det förstås, hon hade varit tillsammans med sin syster på Kreta. De åkte dit varje år. Förr om åren var deras barn med men de var för stora för att vilja åka på semester tillsammans med mamma numera – eller, ”vaddå nu mera”, tänkte hon, det var längesedan hennes egna barn var så små att de frivilligt åkte med. Margit saknade den tiden. Hon saknade väldigt mycket just då tiden då julen började närma sig. Mest saknade hon sin avlidne man Bernt, Bernt älskade julen och hon hade älskat julen för hans och barnens skull.

Mejerivarorna var i kylen och hon satte på en kanna te och stängde av radion. I fantasin kunde hon höra Bernts steg i trappan så som de brukade låta när han kände av att det snart var kvällste. Margit gick in i vardagsrummet och slog på tv:n. Julkalenderns eftertexter rullade i rutan och helt plötsligt kom hon och tänka på en annan man som hon inte hade ägnat en tanke åt på väldigt länge, hon blev nästan förvånad själv…

Del 1

Han vaknade till av att bilen stannade till. Ögonbindeln hade halkat ner en bit och han kunde se hur snölandskapet tornade upp sig utanför fönstret. Han kände sig kraftlös och avdomnad i kroppen och kunde känna doften av sprit. Det gjorde honom påmind om att han var hungrig. När hade han ätit senast, hur länge hade han legat där? Var skulle han? Varför? ”Jag har inte tid med detta”, tänkte han men hade en känsla av att det inte var läge att vara trotsig. När de hade tagit honom hade de tryckt upp en revolver mot hans ansikte och sagt något på dålig engelska om att alla skulle bli varse att han var borta och han var deras biljett till framgång. ”Vad skulle jag ha med deras framgång att göra” frågade han sig. Hans tankar avbröts av att bakluckan slängdes upp och han drogs ut ur bilen. Det enda han kunde se var svarta boots och röda byxor på fyra par ben. ”Tänk om det var mina egna som vänt sig emot mig”, tänkte han men när han hörde dem prata tyska sinsemellan varandra var, han helt säker på att det inte var så det förhöll sig. Han var väldigt dålig på tyska då alla hans tyska vänner och underarbetare även pratade svenska. De knuffade ner honom på en metallbräda på hjul och började köra honom på den. Det gick fort och i glipan på ögonbindeln såg han att det låg snö på marken, ”tänk om det fick ligga fram till jul”, tänkte han. Han frös och försökte dra sin rock närmare kroppen men kände att det hade gått en reva i tyget. Snart var de inomhus igen och någon av de tysktalande i röda byxor knöt om hans ögonbindel ordentligt igen. De lyfte upp honom på något han först trodde var en låda men så smällde en dörr igen och allt var sedan kolsvart och knäpptyst. Tystnade varade inte länge. Ett högt oväsende startade omkring lådan han befann sig i och han kastades emot väggen och förlorade återigen medvetandet.

Bilden är målad av @pennaochpapper