Del 19

Christer satt och stirrade ut genom fönstret. Han var matt efter att inte ha sovit en blund på hela natten. Kaffet framför honom hade kallnat. Dagens tredje möte skulle snart börja. Det enda han hade på näthinnan var filmen som fanns i hans mail igår. Hotet om att döda mannen som var klädd som jultomten. ”We´re gonna kill him, if you don´t make a joker of the ”The Maffia”” . Polisen var inkopplad och de hade lagt beslag på hans dator med alla mail från maffian på. Det spelade ingen roll, på Facebook hade det redan hunnit skapas flera grupper som hette något i stil med ”Tomten till Melodifestivalen” eller ”Tyska Maffian som Joker i Mello”, eller inte favoriten: ”Vi som kommer att spränga telefonslussarna för Maffian”.

”Är detta mitt livsverk?!”, tänkte Christer. Skulle hans melodifestival bli politik på liv och död?

Del 18

Det var Klas! Klas hon hade dansat med, honom som hon hade en historia tillsammans med. Åh, vad hon tyckte synd om honom. På Rapport hade de sagt att Klas Renhov, även kallad tomten, var kidnappad till Tyskland av den tyska maffian. De hade spelat in ett hot där de hade hotat Klas till döds och sedan krävt att få vara med i melodifestivalen. ”Vilket jippo”, tänkte Margit. Hon visste precis vad hon skulle göra för att hjälpa till. Margit packade väskan och beställde en taxi – Nu var det dags att skrida till verket.

Del 17

Han hade fått en braklunch och de där unga killarna verkade ganska trevliga om han såg till det stora hela. Han hade också fått hjälp att skriva ett mail till den där jäkla berättaren så hon skulle sluta skriva hans tankar kursivt, och det hade gjort susen. Hon hade till och med svarat att det fanns den plan med det men att hon hade glömt av den. Så, nu tänkte han som alla andra igen. De fyra killarna hade sagt att han skulle öva upp sina dansskills och han hade tagit några steg i sin ensamhet. Jo, han kunde fortfarande. Det fanns en tid i hans liv då han hade dansat sig igenom livet. Det var när han studerade till producent i Umeå. På den tiden hade han varit tillsammans med Margit Dahlqvist och de hade dansat. Margit hade hittat en annan under den sista terminen men Margit och han hade haft svårt att slita sig ifrån varandra. Den andra killen hade varit en snäll man vid namn Bernt och han hade stått ut med att Margit och han hade en nära vänskapsrelation, ”stackars krake”, tänkte han. Bernt hade varit för snäll och Margit sa inte nej och han själv var kär. Sedan blev det som det blev. Han blev producent över julen, fick ett okänt kändisskap som var mytomspunnet och han förlorade kontakten med Margit fast han trodde att hon visste var det blev av honom. Han blev jultomten och fick en ordentlig stab med nissar, renar och…

…han avbröts i sina tankar då Heinz ropade att allt var klart för att göra musikvideo. Detrich kom och hämtade honom och de hade pimpat sitt förråd med juldekor, blinkande lampor och ställt upp sina instrument.

– The music is ålreddy spield…eh…ricorded, jou ar just sopooosd to dance, sa en av tvillingarna

En mycket trallvänlig låt var påslagen och han skulle dansa hysteriskt och se ut som han hade roligt. Han tog det på stort allvar och dansade och flängde runt bland förstärkare och gitarrer.

– JOR STEPPDANCE IS FANTASTIC, AJ RILLY LOVE IT!!, ropade den andra tvillingen, han hade svårt att skilja dem från varandra

– Bårråw maj jitarr!, ropade den andra och han lånade gitarrer och basar och dansade lite till

Så var låten slut och han var varm efter att ha hoppat omkring i den röda rocken och de stora kängorna

– Vielen Dank, und dann werden wir eine Improvisation mit einer Botschaft an den Rest der Welt zu tun, sa Jürgen, gruppens ledare.

Han fattade inte och Jürgen förklarade att de skulle göra ett meddelande till resten av världen i nån slags improvisation. Jürgen berättade för honom hur det stod till med gruppens rykte och att gruppen måste leva på att hålla uppe ryktet som farliga och undrade nu om de fick göra en hotvideo till den svenska melodisnubben och på så sätt också ge tomten uppmärksamhet.

Han, Tomten, blev lite förbryllad, han hade blivit kompis med sina egna kidnappare och nu skulle de snylta in honom i det kriminella också. Han var ju snäll, bra och…ja, det var just det, inte trodd på.

We´re gonna threat you, so you´re not gonna be a part of the Detuch Maffia, sa Jürgen.

Jo, det där kunde han leva med, tänkte tomten.

Del 16

Heinz hade fått julelen att lysa och allt blinkade i det lilla rummet. Videokameran var inställd och alla instrument riggade. De fyra hade ett band som de döpt till Maffian. Jürgen var låtskrivare och ledare och när de hade blivit utbuade i tysk tv, hade de fyra bildat en ny karriär tillsammans. Den var inte riktigt vad de andra hade planerat. Heinz hade jobbat på en firma som tillverkade bland annat tillverkade byggverktyg och hushållsapparater men han hade fått sparken när de fyra hade rånat en bank. Deras bandnamn hade fått en annan innebörd än vad det var tänkt. ”Kanske inte så genomtänkt”, tänkte Heinz. Det hade bara blivit så och sedan hade det bara fortsatt och tillslut hade de skapat sig ett känt koncept som tyska maffian. Det hade visserligen skapat skräck i halva Hamburg, det var inte riktigt tanken från början eftersom den egentliga tanken var att spela i band och bli kända och bankrånet var till för att finansiera deras första skiva. Efter att Detlef hade hotat någon i tv var de nu utom kändisdyrkan i tyskland och tänkte nu satsa på Sveriges melodifestival och till det hade de kidnappat en man som sades vara tomten. Hela konceptet var klart så att säga. Heinz var stolt över sig själv och han tyckte sig se en ljus framtid för Maffian.

Del 14

Radion stod på medan Margit åt frukost på måndagsmorgonen. Hon var trött och lyssnade med ett halvt öra på vad som sades. Margit diskade ur grötskålen när hon hörde:

”Klas Renhov är försvunnen sedan två veckor, han leder ett stort arbete i Norrland och har en stor familj som är engagerad i räddningsarbete. Nu kopplas säpo in eftersom det finns misstankar om att Renhov är förd ur landet…” Margit stängde av radion. Nu visste hon att det var han, och hon visste vilka som tillhörde hans familj.

Del 13

Idag var han ledsen. Han var alltid ledsen på luciadagen. Han saknade henne nåt förfärligt. Hon hade alltid pepparkakorna klara tills denna dag och varje luciamorgon hade hon fått småtomtarna att lussa för honom. Det var två och ett halvt år sedan den där dagen då hon lämnat honom. Hon hade skyllt på att hon var svartsjuk på hans tidigare flickvänner (som var två. En på gården hemma när han var tio och en under studietiden) men hon hade lämnat honom för en av renskötarna och sedan bosatt sig på Mallorca där det inte var jul året om.

Hans tankar avbröts av att han som verkade boss i gänget kom in till honom.

– We have a plan to attend the music contest in your country and you are the ticket?

– Ticket? frågade han, How can I…

– Because no one believes in you…

“Ännu en”, tänkte han och kände sig återigen misslyckad, men så kom han på något. Han kanske kunde tjäna något på detta…

Del 12

Kameran var laddad och det blåa förrådet var pimpat med juldekorer. Här skulle göras en julmusikvideo till den där svenske killen som gjorde musiktävlingen i Sverige. Eftersom Detlef hade gjort bort sig så många gånger i tysk tv var det nu dags att spela utomlands, på riktigt. Han övade några dansmoves och kände peppen.

Del 10

Margit satt och tittade på Nobelmiddagen. Drottningens juveler glittrade i tv:n. Margit hade önskat att hon skulle få gå på fin middag så det krävdes stor klänning. Bernt gillade sport och hans dröm uppfyllde de en gång då de åkte och besökte ett OS. Men Marits dröm hade de aldrig uppfyllt tillsammans. Med någon annan hade hon upplevt en bal med dans och god mat. De var unga då, han hette Klas. Klas var ett huvud längre än hon och vad de hade dansat! Det var inget fel på Bernts dansande, de hade alltid haft roligt tillsammans då de hade gått ut men Bernt hade gått ut för hennes skull. ”Klas hade dansat med mig för sin egen skull”, tänkte hon. Margit blev nästan lite ångerfull när hon satt och tänkte på sin ungdomskärlek istället för Bernt men hon visste att han ville hennes bästa trots att de inte hade delat samma intressen.