Del 9

Han hörde hur en man skrek på tyska att de hade drogat någon. Han gissade att denna någon var honom själv… så drog någon upp dörren till rummet där han låg.

– Gentleman ist wach? Mumlade en mansröst

Han vände sig om och såg tre unga män stå och titta på honom. De två i bakgrunden såg ut som tvillingar. Den tredje stod vid madrassen och tittade på honom bakom solglasögon. ”Varför solglasögon inomhus?”, tänkte han. Han synade de tre uppifrån och ner. Alla tre var klädda i röda tighta byxor som smet åt vid vaderna, svarta skinnjackor och bakåtslickat hår. Tvillingarna hade sina solglasögon i jackfickan, samtligas solglasögon såg ut som en äldre modell från 80-talet. En av tvillingarna hämtade hans rock och killen flinade lite när han såg att jackan matchade med den stora röda rocken.

– JÅR GONNA BE FEJMOS AT JOTOBE, sa den andra tvillingen och log

– Jotobe?? Svarade han

– JO VILL SEE…svarade en man i dörren.

De var alltså fyra stycken killar klädda exakt likadant och de hade tagit honom till fånga och skulle göra honom känd någonstans. Han kände att det fortfarande inte var läge att ställa frågor eller att vara till besvär.

Del 8

– Han sover, sa Detlef när han kom ut från förrådet.

– NI DROGADE HONOM FÖR MYCKET, NU KOMMER HAN ALDRIG KUNNA SLUTFÖRA VÅR PLAN!!, skrek Jürgen åt de andra.

– Jag har riggat en kamera för att han skulle få dansa och vi skulle göra vår andra musikvideo så vi kunde skicka en ny till den där snubben…OCH DÅ DROGAR NI DEN SOM SKA FÅ OSS TILL FRAMGÅNG!!??

Dietrich tittade på Heinz och hoppades att han skulle komma på något fyndigt men Heinz förblev tyst och Jürgen fortsatte:

– MEN FÖR HELVETE! SKA NI BARA STÅ DÄR, NI MÅSTE JU FÅ UPP DEN DÄR KARLN SÅ VI FÅR DETTA UR VÄRLDEN…

 

Del 6

Margit satt och stickade när telefonen ringde.

– Hallå ja, det är Margit Sö….

– Åh, Margit, vad bra att du svara, det är Beatrice här. Slå på trean du, den där mannen du var betuttad i då vi jobbade i växeln i Ume, han är med i Efterlyst. Margit sträckte sig efter fjärrkontrollen till tv:n och slog på trean. Jo men det var han! Samma man hon hade tänkt på häromkvällen.

En man i 65-årsåldern är försvunnen sedan i söndags kväll. Vid försvinnandet bar han stora röda byxor i velour med tillhörande jacka, stora svarta stövlar och stor luva. Ring oss om ni sett honom…

– Jo, det är han, sa Margit

– Jo men visst är det han alltid, lite mer rund, lite äldre, sa Beatrice och skrattade. Men jag ville bara att du skulle veta, nu ska jag plocka ut lussebullar ur ugnen, hejhej!, kvittrade hon och så lade hon på.

Programledaren intervjuade en av mannens anställda men Margit hade slutat lyssna och minnet spelade upp sekvenser från som kändes som ett tidigare liv.

Del 5

Nästa gång han vaknade låg han på något mjukt. Ögonbindeln var borta och han stirrade in i en blå vägg. Han försökte vända på sig men kroppen var allt för stel och öm. En dörr bakom honom öppnades och en hög röst, på tysk brytning, meddelade honom att han skulle ligga helt stilla. Han låtsades sova. Något ställdes ner på golvet vid det han låg på och så hörde han steg och sedan var han ensam igen. Han använde hela sin styrka till att vända på sig. Han låg på en madrass från ett känt svenskt företag och nedanför madrassen stod en bricka med en julmust och en varmkorv. Julmusten smakade gott men han kände sig väldigt ensam…

Del 4

Detlef och Dietrich satt och spelade Yatzy med varandra när de hörde Jürgen svära högt inifrån kontoret. Heinz kom snabbt ut från kontoret och satte sig vid Detlef och Dietrich. ”Han den där killen i Sverige har fortfarande inte svarat”, sa han till de andra två. De nickade utan att se upp. Detlef slog en femma och fullbordade en liten stege. ”Men det var då själva faaaan!!” hördes från kontoret. De andra gick ut för att köpa julmust.

 

Del 3

25 nya mail i inboxen. ”Nåt måste vara fel”, tänkte Christer och scrollade runt lite för att hitta alla de där spammailen han brukade få en dos av varje dag. Han hade ett svagt minne om att han hade läst ett mail från datorteknikern om nåt bättre filter men han var inte säker. Han hittade ett oläst mail från en okänd adress.”En bra låten till ditt program”, läste han. ”Kallas inte detta för spam?”, tänkte han. När han öppnade mailet fanns det en fullständig beskrivning på ett band och scenidé. Christer suckade, ”att det alltid skulle vara likadant”, tänkte han och lämnade datorn för dagens första möte.

Del 2

Margit plockade in mjölken och de andra matvarorna i kylen. I bakgrunden spelade radion julmelodier och Margit hade svårt att förstå att det redan var december. Vad hade hon gjort detta år? Hade det hänt något alls? Jo det förstås, hon hade varit tillsammans med sin syster på Kreta. De åkte dit varje år. Förr om åren var deras barn med men de var för stora för att vilja åka på semester tillsammans med mamma numera – eller, ”vaddå nu mera”, tänkte hon, det var längesedan hennes egna barn var så små att de frivilligt åkte med. Margit saknade den tiden. Hon saknade väldigt mycket just då tiden då julen började närma sig. Mest saknade hon sin avlidne man Bernt, Bernt älskade julen och hon hade älskat julen för hans och barnens skull.

Mejerivarorna var i kylen och hon satte på en kanna te och stängde av radion. I fantasin kunde hon höra Bernts steg i trappan så som de brukade låta när han kände av att det snart var kvällste. Margit gick in i vardagsrummet och slog på tv:n. Julkalenderns eftertexter rullade i rutan och helt plötsligt kom hon och tänka på en annan man som hon inte hade ägnat en tanke åt på väldigt länge, hon blev nästan förvånad själv…

Del 1

Han vaknade till av att bilen stannade till. Ögonbindeln hade halkat ner en bit och han kunde se hur snölandskapet tornade upp sig utanför fönstret. Han kände sig kraftlös och avdomnad i kroppen och kunde känna doften av sprit. Det gjorde honom påmind om att han var hungrig. När hade han ätit senast, hur länge hade han legat där? Var skulle han? Varför? ”Jag har inte tid med detta”, tänkte han men hade en känsla av att det inte var läge att vara trotsig. När de hade tagit honom hade de tryckt upp en revolver mot hans ansikte och sagt något på dålig engelska om att alla skulle bli varse att han var borta och han var deras biljett till framgång. ”Vad skulle jag ha med deras framgång att göra” frågade han sig. Hans tankar avbröts av att bakluckan slängdes upp och han drogs ut ur bilen. Det enda han kunde se var svarta boots och röda byxor på fyra par ben. ”Tänk om det var mina egna som vänt sig emot mig”, tänkte han men när han hörde dem prata tyska sinsemellan varandra var, han helt säker på att det inte var så det förhöll sig. Han var väldigt dålig på tyska då alla hans tyska vänner och underarbetare även pratade svenska. De knuffade ner honom på en metallbräda på hjul och började köra honom på den. Det gick fort och i glipan på ögonbindeln såg han att det låg snö på marken, ”tänk om det fick ligga fram till jul”, tänkte han. Han frös och försökte dra sin rock närmare kroppen men kände att det hade gått en reva i tyget. Snart var de inomhus igen och någon av de tysktalande i röda byxor knöt om hans ögonbindel ordentligt igen. De lyfte upp honom på något han först trodde var en låda men så smällde en dörr igen och allt var sedan kolsvart och knäpptyst. Tystnade varade inte länge. Ett högt oväsende startade omkring lådan han befann sig i och han kastades emot väggen och förlorade återigen medvetandet.

Bilden är målad av @pennaochpapper