Margit ströläste en kvällstidning medan hon flög norrut. SAAB och Grekland var det enda de skrev om, tänkte hon och sedan vände hon på bladet och var hittade hon väl där?! Snaskiga saker om Klas Renhov. En redogörelse om hans liv, var han bott, flickvänner och varför han hade valt att bli jultomten som levt gömd…
”Detta med gömd, är väl diskuterbart”, tänkte Margit när hon gick upp för backen till Julstaden där Tomten bodde. Där var det jul hade varje dag. Margit kände efter i väskan, de hemliga breven från Klas låg där.
Hon kom fram till den stora vita porten. Utanför satt ett uppgivet tv-team som tittat frågande på Margit när hon närmat sig dem. När hon knackade på den stora porten öppnades den av en liten herre i vita kläder. Han hade en namnskylt där det stod ”Sankte Rudolf” på. Margit lämnade fram breven hon hade med sig och med ens var hon på väg till Tomtens renstall tillsammans med den lille mannen.
Renstallet bestod av Jupiter, Higgin, Salming, Ranelid, Lunarstorm och Rasmusnalle. Det var de som drog släden. Renarna var av blandrasen Finskochhalvpakistanren, eftersom det var de som sprang snabbast då de skulle dela ut julklapparna. På åttiotalet då renen Rudolf avled, hade Tomten gjort ett renmästerskap och denna rensort hade vunnit i alla grenar. Det hade avgjort det hela eftersom Tomten hade hunnit med att dela ut världens julklappar och fått tid över för annat. Dessutom var de billigare i drift eftersom de numera bara var 6 renar och inte 12-18 som på 80-talet.
Släden var framtagen och Renarna stod på plats och väntade. Jupiter och Higgin som stod först i kedjan hade en GPS-sändare fastsatta på sig och Sankte Rudolf gav Margit en iPhone med GPS, och förbindelse med honom direkt om det skulle vara något.
– Bara Tomten kommer hem och vi slipper så mycket press som möjligt, är jag nöjd. Resten är upp till dig, sa Sankte Rudolf.
Marit nickade
– Du vet hur du ska göra? frågade han
Margit nickade igen. Hon visste. Så gav hon sig iväg och kvar på marken stod Sankte Rudolf och hans vita klädsel gjorde att hon inte kunde se honom allt för länge. Hon noterade att renarna var snabbare sedan hon hade lärt sig att köra julsläde. Renarna åkte högt över flygplanen och molnen. Där uppe var allt tyst och långt nedanför såg hon hur flygplanen sakta gick ner för landning. Ingen såg henne här uppe och ingen skulle ha möjlighet att följa henne till Tyskland och plocka upp Klas. Hon kontrollerade med GPS:en, jo de var på rätt väg. Nedförsbacke till Danmark skulle de väl klara av.
De passerade Stockholm och under dem kunde Margit se stadsljuset, det såg ut som om någon hade klätt in hela huvudstaden i ett paketsnöre i guld. Förr hade hon önskat att hon och Klas skulle bo i Stockholm där de skulle strosa i Gamla Stan tillsammans men Klas hade fått ett jobberbjudande han inte kunnat motstå och Margit hade följt med men hon hade inte tyckt om det hela och återvänt till sina hemtrakter och lovat att glömma allt. Men det hade funnits en återvändningsplan om något skulle…
Salming trasslade in sig i Higgin och de tappade höjd. Margit tittade snabbt på iPhonen, de låg precis över Danmark men nu gick det snabbt nedför. Renarna jobbade för att ändra kurs och Margit ropade till Salming att han skulle dra upp ena hoven. TJOFF!! Där satt de i en snödriva. Var var de? Det var alldeles mörkt överallt och de var mitt i en skog. Renarna gnydde och Margit letade efter iPhonen i fickan. Där var den men ingen täckning. GPS:en var död och hon var mitt i en dansk skog. Margit var ganska säker på att det inte fanns skog i Danmark, men tydligen fanns det en skog just här. När hon skulle gå av för att hjälpa Salming loss, ramlade hon ner i en djup snödriva. Och här kan man undra vad snön gör i Danmark, men ni trodde inte på Tomten när vi började denna saga den 1:e december heller. Danmark har säkert snö just nu men då undrar ni vilken skog de är i så vet inte jag det, kartläsaren är ju död.
Margit hade lyckats hålla fast en hand i släden och kunde häva sig upp i släden igen. Renarna hade vänt sig om och tittat frågande på henne. Hur skulle hon nu få loss Salming?
