Idag var han ledsen. Han var alltid ledsen på luciadagen. Han saknade henne nåt förfärligt. Hon hade alltid pepparkakorna klara tills denna dag och varje luciamorgon hade hon fått småtomtarna att lussa för honom. Det var två och ett halvt år sedan den där dagen då hon lämnat honom. Hon hade skyllt på att hon var svartsjuk på hans tidigare flickvänner (som var två. En på gården hemma när han var tio och en under studietiden) men hon hade lämnat honom för en av renskötarna och sedan bosatt sig på Mallorca där det inte var jul året om.
Hans tankar avbröts av att han som verkade boss i gänget kom in till honom.
– We have a plan to attend the music contest in your country and you are the ticket?
– Ticket? frågade han, How can I…
– Because no one believes in you…
“Ännu en”, tänkte han och kände sig återigen misslyckad, men så kom han på något. Han kanske kunde tjäna något på detta…
